Ann-Marie Hammarlunds foderlista till valp

Publicerat 2011-05-20

  • 1 äggula
  • 40 – 50 g extra mager nötfärs(råbiffsfärs)
  • ½ tsk solrosolja
  • ev med tillsats av Calcium-Sandoz 10% (lösning)

Från 9-10 dygnet ges valparna ”valpbullar” råbiffsfärs/äggula/olja 2-3 ggr dagligen. I mycket små mängder. Efter två veckors ålder får de äta så mycket de vill med god aptit. Eventuellt ges också modersmjölkstillskott för att täcka vätskebehov.

Vid tre veckors ålder bytes ett av de tre köttmålen ut mot ett vällingmål, som tveklöst ska bestå av majsvälling. Denna berikas med: 1 äggula, ca ½ dl gräddfil, 1 jätterågad tsk med druvsocker en väl struken ½ tsk citronsyra per 2,5 dl välling.

Om inte tiken har tillräckligt med modersmjölk till sina valpar, bör man redan efter ett par dagar ge ytterligare ett vällingmål per dag. Annars kan man vänta tills valparna är fyra veckor gamla. I så fall ger man vartannat mål välling och vartannat mål med fast föda. Det är bra om det första målet består av välling, eftersom valpar förlorar mycket vätska under natten och depåerna behöver fyllas på.

Vid fyra veckors ålder bör man också börja med att tillsätta vegetabilier till köttmålen och då i form av mannagryn eller grötris som kokat mycket väl i en stor mängd vatten, uppblött med vitt formbröd eller osötat veteströbröd, som gör det hela mycket enklare. Det ska till en början vara mycket små mängder, som sedan ökas försiktigt var eller varannan dag.

Om den vegetabiliska delen i fodergivan ökas för hastigt finns det risk för att valparna blir dåliga i magarna med kolik och lös avföring som följd. Vid fyra veckors ålder bör man också tillsätta ett sammansatt vitamin och mineralfoder om det inte skett tidigare. Även detta bör ske med försiktighet, så att inte mag- och tarmrubbningar uppstår. Öka långsamt och successivt så att man vid åtta veckors ålder har kommit upp i hälften av maxdosen, som enligt NECs normer ska vara uträknad så att man dubblat dagsdosen för vuxen hund av rasen. Maximaldosen ges fr o m det att valparna kommit in i sin mest snabbväxande period, dvs 3 ½ – 4 månaders ålder.

Efter fem veckors ålder ökas köttet relativt lite, utan ökningen av fodergivan per utfodringstillfälle består i huvudsak av vegetabilier. Vällingen tillreds dock som tidigare. Eventuellt kan man i denna ålder byta ett av köttmålen mot ett valpfoder som väl uppblött i vatten ges utan vitamintillskott.  Så småningom trappas också äggulemängden ner, så att en åtta-veckors valpen av medelstor ras får en äggula om dagen. Efter ett par månader utesluts äggulan helt.

Järnbrist kan uppstå om valpen äter dåligt eller är dålig i magen. När hunden växer och mångdubblar sin vikt är det i princip kött och blod som dubblas. Därför får man hålla koll på valpens tandkött, om det blir blekts å bör man ge extra järntillskott två – tre gånger i veckan. A-vitaminbrist är inte ovanligt hos valpar. Symtom på det är rinnande ögon, flytningar från vagina hos tikar och förhudskatarr hos hanar och sämre päls. Då finns det anledning att under en period sätta in extra A- och E-vitamin för att bygga upp en bättre motståndskraft framförallt i slemhinnorna. Tonsillit och urinvägsinfektion hos unga hundar är inte ovanligt och jag är av den uppfattningen att inkörsporten är brist på A vitamin. För att hunden ska kunna ta upp A vitamin så behövs också E vitamin. På grund av att dessa vitaminer är fettlösliga lagras de i kroppen och bör av den anledningen endast ges under kortare perioder. Därmed menas att det ska ges i korta perioder när symtom visas på dåliga slemhinnor. Därefter kan man göra uppehåll på några veckor och sedan sätta in igen vid behov.

Brist på fleromättat fett uppkommer ofta hos hundar under två års ålder. Symtomen på detta är klåda i öron och eller på tassarna och så småningom torr päls och hud, ibland med klåda. Brist uppstår ofta en tid efter att man övergått från valpfoder till vuxenfoder. Många helfoder innehåller inte tillräckligt med fleromättat fett för hundar under två års ålder. Denna brist rättas till med en msk solrosolja som tillskott per dag till hund av medelstor ras. Mät noga, för mycket är inte bra. Efter 2 ½ års ålder räcker förmodligen mängden som finns i hundens foder.

En tvåmånaders valp bör ha fyra mål om dagen, varken mer eller mindre, dock med minst fyra timmar, gärna längre tid, mellan målen. Tidsintervallen är viktig, eftersom upptagningen av näringen försämras med tätare mål.  Därför är det också i regel sämre med fem mål per dag. De fyra målen kan företrädesvis bestå av två vällingmål och två stadiga mål enligt föreslagen lista.

Jag föredrar att låta vällingen ingå i foderstaten upp till sex månaders ålder, eftersom mjölkproteinet tveklöst är både lättupptagligt och mycket fullvärdigt med bra balans mellan kalk och fosfor. Mjölk är också förhållandevis billigt. Det är dessutom utomordentligt bra att i viss mån täcka valparnas vätskebehov med välling eller filmjölk. På detta sätt minskar man valpens intag av vatten, som i större mängder späder ut valpens magsaft och kanske också sköljer bort aptiten.

Hur ofta hör man inte talas om valpar med dålig aptit, vilket ofta ger dem ett sämre utgångsläge inför en intensiv uppväxtperiod. När man varvar vällingmål med stadiga mål, befrämjas matsmältningen genom de lättare, flytande målen, under förutsättning att inte valpen får för stora välllingmål.

Den för många raser snabba och till på köpet mycket snabba uppväxten innebär en stor påfrestning för individen. Det är därför nödvändigt att, även sedan valpen levererats vid 8-10 veckors ålder, foderstaten täcker samtliga behov, att de olika födoämnena är av hög kvalitet och att proteinet håller ett högt biologiskt värde.

Det är fortfarande viktigt att fodergivan är relativt järnrik för att inte järnbrist ska uppstå. Den snabba ökningen av kroppsvikten, särskilt hos de medelstora och större raserna, innebär på kort tid att ett mångdubblande av blodmängden under några månaders tid. Hunden härstammar ju från rovdjuren och säkert är ju att vi lurar våra hundar på en ansenlig mängd med blod, som de i vilt tillstånd skulle få från bytesdjuren. Och om inte foderstaten innehåller tillräckligt med järn, varifrån ska den växande valpen ta det?

I samband med miljöombytet då valpen lämnas till sitt nya hem, är det viktigt att inte göra några förändringar i foderstaten. Valpköparen bör absolut hålla sig till uppfödarens anvisningar och inte experimentera på egen hand. De flesta etablerade uppfödare vet vad som fungerar bäst för den aktuella rasen. Och uppfödaren lämnar naturligtvis med anvisningar för att de ska följas. Däremot kan det vara bra att se över foderstaten om det skulle uppstå något problem t ex med hud, päls eller slemhinnor. Då är det viktigt att inte valpköparen experimenterar på egen hand utan att det sker i samråd med uppfödaren eller någon som är speciellt kunnig beträffande hundens näringsbehov.

För att möta en eventuell nedgång i valpens aptit, kan det vara bra att den unga växande hunden inte är för tunn utan att den har en substans, då några dagars matvägran knappast ger några synbara förändringar. Det är viktigt att unga växande hundar har en god substans så att muskulaturen kan utvecklas optimalt, vilket också gynnar skelettet. Däremot finns det ingen anledning att valpar och unghundar är övergödda.

Det är inte ovanligt att unghundens aptit blir sämre på morgonen varefter den växer. Många tror att den sämre aptiten beror på att hunden tröttnat på maten, vilket vanligtvis inte är fallet. Möt hellre den dåliga aptiten med färre mål mat och mindre mängd. När hunden slutat att växa har givetvis ett mindre behov för att underhålla det hull som redan finns. Hur ofta hör man inte hundägare som säger att hunden inte äter och ändå är hunden fet.

Personligen tycker jag att en unghund ska ha en viss substans redan då den närmar sig året, men det är inte lika med att den ska vara i högt hull. Omkring ettårsåldern brukar de flesta hundar torka upp och falla ur och den hund som redan innan dess är i tunnaste laget blir det inte mycket kvar av. Jag brukar säga att plötsligt har man bara halva hunden kvar och då kan det ta lång tid att få tillbaka den substans som alla hundar ska ha.

I och med att valparna har fötts upp väl med högvärdig näring redan i nästet hos uppfödaren, är både benstomme, muskulatur och substans välutvecklad. Detta innebär att valpköparen med lätthet klarar av att underhålla det som redan är väl grundlagt än att valpköparen under hundens extremt snabba uppväxttid ska försöka få till det.  Annars finns det risk att valpens mage inte stoppar, vilket i sin tur kan leda till andra besvär och inte minst en del näringsbrister.

Fortfarande är det viktigt att rätta utfodringen av de energigivande födoämnena efter varje hund behov. Det innebär att ju större ras desto större är behovet av protein och fett under en längre tid när hunden växer. Dvärghundsvalpar kräver tidigt en kraftig utfodring, som redan vid ca fem månaders ålder blir mer vuxenbetonad medan valpar av medelstora och större raser måste tillföras den kraftiga näringen under längre til

Det kostar på att växa så det knakar och man måsta ha klart för sig att det behövs högvärdigt protein och fett (varav en del bör vara fleromättat fett) för att växa på ett sunt sätt. Därmed inte sagt att man behöver ge exceptionellt stora mängder av dessa näringsämnen. Det är således inte bara den procentuella mängden protein som är helt avgörande, utan proteinet måste vara av hög kvalitet med högt biologiskt värde.

Vår insyn när det gäller fabricerade hundfoder är praktiskt taget obefintlig, vilket gör att utfodringen lämnas åt slumpen.  Trots det så finns det säkert bra hundfoder och det verkar som om utvecklingen går framåt. Men så länge som vi inte vet mer om hundfodren, särskilt i synnerhet då det gäller proteinets biologiska värde, föredrar jag att föda upp hundar enligt gammal traditionell men uppdaterad metod. Den starten är jag skyldig dem och valpköparna. Hundar växer helt otroligt fort jämfört med de flesta djurarter och helt tveklöst gäller det att föda upp så friska hundar som möjligt. Det kan man lyckas med om samtliga näringsbehov täcker på ett optimalt sätt med födoämnen av hög kvalitet.

Det perfekta hullet för unga hundar får man bara om en fullvärdig näring, som täcker samtliga behov, tillförs samtidigt som hunden får röra sig lagom mycket. Vad som är lagom är naturligtvis bland det svåraste att bedöma. Det finns givetvis rasvariationer. I allmänhet kan man säga att ingen hund mår illa av att fritt röra sig i sin egen takt. Det innebär att långpromenader för unga hundar innan ettårsåldern kan vara skadligt – lek med andra hundar likaså. Det absolut bästa är att unga hundar får komma ut och röra sig fritt, naturligtvis under uppsikt och oftare under kortare tid, vilket även gäller vid lek med andra hundar. Lek under tio-femton minuter är inte farligt, om det inte är så att den andra hunden har ett markant övertag. Väl avvägd motion för valpar  och unghundar innebär således utevistelse under varierande former och under kortare tidspass, utan att de blir direkt trötta. Detta befrämjar såväl växten som utveckling av både skelett och muskulatur.

En valp eller unghund som håller igång för mycket blir livligare än vad som är nyttigt för den. Vilket också gör det svårare för valpen att tillgodogöra sig näringen med näringsbrist som följd.

Den mycket kraftiga näringen med mycket kött, äggula och lite olja som våra valpar fick samtidigt med modersmjölken har redan i viss mån trappats ned vid leveransen genom att den vegetabiliska delen ökades i högre grad än köttet. Äggula minskas också under de två senaste veckorna innan tvåmånadersåldern. Valpköparen får också veta att ökningen av portionerna i huvudsak består av vegetabilier – köttet ökas betydligt mindre. Äggula kan tas bort helt efter fyra månaders ålder. Fortfarande kan dock ägg (hela ägget löskokt) vara värdefullt i synnerhet om man är osäker på proteinets kvalitet i fodergivan. Glöm inte att ägg innehåller mycket fullvärdigt protein av högsta tänkbara biologiska värde samt ett värdefullt fett och många andra viktiga näringsämnen. Dessutom utgör ju majsvälling ett fint proteintillskott. Välling eller filmjölksmålen kan dock så småningom tas bort , ett efter fyra månader och det andra vid sex månader. Därefter ges aldrig mjölk annat än möjligen fil eller yoghurt i medicinskt syfte. När det första vällingmålet tas bort vid fyra månaders ålder kan man ge ett kokt ägg per dag i den vanliga maten.

De vanligaste problemen som uppstår hos växande hundar är dåliga slemhinnor bestående av rinnande ögon, urinvägsinfektion, tonsillit, flytningar från vagina från tikar och förhudskatarr hos hanar samt även magproblem med eller också pälsproblem med klåda i hud, tassar och öron. Här kan uppfödaren genom god kontakt med sina valpköpare försöka hjälpa dem att åtgärda problemen innan de blir alltför uttalade. I de flesta fall beror de på brist på A-vitamin och/ eller fleromättat fett. Om ett sådant tillskott sätts in på ett tidigt stadium behöver inte problemet utvecklas till upprepade urinvägsinfektioner eller tonsillit etc. Men det gäller att vara observant på symtom. Jag anser att det inte är normalt med tåriga och rinnande ögon eller flytningar från könsdelarna oavsett åldern på våra hundar. Men A-vitamin  är växtvitaminet som det går åt mängder av vid hundens tillväxt, men det är också slemhinnornas och hudens viktigaste vitamin. Det gäller bara att vara uppmärksam och absolut inte tolerera ens lite rinnande ögon. Om sådant nonchaleras kan  det sluta dyrt hos veterinären. Bättre att stämma i bäcken än i ån! Och som sagt hundar växer så det knakar! Lycka till med uppfödningen av friskare hundar, önskar

Ann-Marie Hammarlund

 

Förslag på matlista:
Detta är A-M Hammarlunds matlista som hon lämnar med sina valpar, förslaget är avsett för valpar av medelstor ras.

Kl. 08.00
En portion ca 2,5 dl Findus Majsvälling (2 dl varmt vatten, 1/3 struken tsk citronsyra, dryga mängden (enligt anvisning på paketet) vällingpulver, 1 rågad tsk druvsocker,  ½ dl gräddfil, 1 äggula (endast en gång om dagen, efter 3 månader ges äggula varannan dag). Ge gärna en veteskorpa eller ett hundkex efter vällingen. Vällingmålet ökas aldrig!

Om valpen håller hullet väl kan vällingen bytas ut en gång per dag mot 2,5 dl filmjölk (ej lättfil)+ lite gräddfil och druvsocker och Kellogs Cornflakes.

Kl. 12.00
1-1,5 dl Bakat vete (Magnusson Blanda) täckes med hett vatten och får stå i ca 20-30 minuter (gärna under lock), varefter lika mycket välkokt grötris, 50-75 gram kött (extra mager fin rå nötfärs), ¾ tesked DF100 HyperMix och ¾ tesked Trikalciumfosfat, 1 msk solrosolja blandas i och maten är färdig.

Kl. 16.00
Samma som klockan 08.00.

Kl. 20.00
Samma som klockan 12.00

 

Ett av de stadiga målen kan ev. bytas ut någon gång mot något helfoder, som ges uppblött. I så fall ges inga extra vitaminer i detta mål, dock bör 1-2 tsk solrosolja tillsättas.

Så kallat valpfoder av helfodertyp bör inte ges efter 4-5 månaders ålder..

Allt eftersom valpen växer ska portionernas storlek ökas, så att valpen håller ett lagom hull. Vilket i huvudsak sker genom vegetabilier. Köttet ökas i betydligt mindre mängd.

Vid 4 månaders ålder tas eftermiddagsmålet med välling bort och de övriga tre målen fördelas jämnt över dagen. Då valpen är sex månader utesluts även morgonmålet med välling. Vuxna hundar behöver endast ha ett ordentligt mål mat om dagen, samt gärna något lätt t ex en-två rostade skivor formfranska på morgonen samt ett eller ett par hundkex vid gålägg-dags. Från 4 månaders ålder, då vällingen tas bort, ger man dagligen ett kokt ägg blandat med maten.

Vitaminer och mineraler ges dagligen i ovanstående blandning. Från 2 till 4 månaders ålder ges dagligen samma mängd som till en vuxen hund av rasen. Efter 4 månaders ålder dubblas dosen tills hunden är 15-16 månader gammal. Därefter ges vanlig vuxendos. Extra fleromättat fett i form av solrosolja bör ges tills hunden är 2 år gammal.

————————————————-

Produkter som finns hos Häromi Hundtillbehör:
AE-Olja
B-Sorb Järnsirap

DF100 Hyper Mix, valp
Trikaliumfosfat

Kommentarer inaktiverade.