Analsäcksinflammation

Publicerad 2013-11-03

Denna artikel handlar om en väldigt vanlig åkomma, nämligen analsäcksinflammation eller Bursitis Paranalis (BP) som det också kallas.

Analsäckarna är två körtelsäckar som finns på var sin sida om ändtarmsöppningen och mynnar med var sin utförsgång i ändtarmsöppningen. Det kan vara svårt att se öppningarna, men de kan ses som en liten instjälpning i huden på var sin sida om ändtarmsöppningen. Säckarna kan variera i storlek mellan olika individer och kan vara från ärtstorlek till några centimeter i diameter. De kan kännas som små utbuktningar under huden.

Analsäcken är en hålighet som omges av små körtlar. Körtlarna utsöndrar analsäckssekret till håligheten. Normalt ska säckarna vara fyllda med sekret som varierar i utseende, konsistens och lukt. Sekretet är salvliknande men kan vara hårt, tunnflytande eller flockigt. Färgen varierar från brunt till svart, men kan även vara mer genomskinligt. Innehållets lukt varierar från att vara luktlöst till att lukta mycket starkt och påminna om fisk.

Innehållet i analsäckarna ska inte tömmas på en hund som inte har problem med analsäckarna. Säckarna innehåller normalt sekret och de kan kännas genom huden. På vissa hundar är det lätt att tömma analsäckarna, på andra kan det vara mycket svårt. Hur svårt det är beror på hundens anatomi (kroppsbyggnad) och på innehållet i säckarna. Vissa analsäckar kan enkelt tömmas genom ett lätt tryck utifrån.

Runt analkörtlarna finns muskulatur som gör att analsäckarna kan tömmas på en del av sitt innehåll. Det kan ske under motion eller om hunden blir upphetsad eller stressad. När hunden har avföring kan analsekret klämmas ut.

Vid lättare besvär kanar hunden på golvet, ofta på en matta. Det tyder på irritation från analområdet. Irritationen beror oftast på analsäcksbesvär, men kan orsakas av sprickor, utslag, eksem eller sår runt analöppningen. Hunden kan vända sig mot bakdelen men har ibland svårt att komma åt att slicka sig där. Hunden biter eller slickar sig istället på låret eller länden. Ibland slickar sig hunden frenetiskt på ett framben och det kan tyda på att hunden är irriterad över något.

Ibland känner djurägaren en obestämd lukt från hunden. Lukten kan vara svår att lokalisera till en speciell kroppsdel. Ett bad brukar dämpa lukten en kort tid. Orsaken till lukten kan hittas i munnen (tandsten eller halsinfektion), i öronen (öroninflammation), i pälsen (hudsjukdom), men oftast kommer lukten från analsäckarna. Sekretet från analsäckarna kan sprida en obehaglig lukt från hela hunden, framförallt om sekretet är tunt. Lukten är diffus och förändras när sekret fördelas i pälsen. Det kan vara svårt att konstatera att lukten verkligen kommer från analsäckarna, men om de töms och lukten försvinner så kan man konstatera att analsäckarna var bovet i dramat.

I vissa fall kan hunden ha besvär i samband med avföringen. Hunden kan visa smärta eller ha svårt att få ut avföringen. Det finns andra sjukliga tillstånd som kan ge liknande symtom. Det finns hundar som inte visar några symtom alls trots att analsäckarna är överfyllda. Till sist spricker analsäcken och djurägaren hittar kladdigt var i pälsen under svansen och upptäcker då att en analsäck har spruckit.

Analsäckarna kan bli inflammerade av en bakterieinfektion. Analsekretet blir antingen vattnigt med flockor i eller gult till grönt som tyder på varbildning och det kan innehålla blod. Om det kommer blod ur analsäcken behöver inte tillståndet vara allvarligt, men en behandling bör snarast sättas in. Analsäcksinflammation är ett allvarligare tillstånd än analsäcksirritation. Vid inflammation krävs ett veterinärbesök. Symtomen är samma eller kraftigare än de som beskrivits ovan.

Det kan utvecklas en böld på grund av en analsäcksinflammation. Djurägaren ser en ömmande svullnad över analsäcken och bölden kan spricka och det variga, ofta blodblandade innehållet rinner ut. Oftast är vävnaderna runt analsäcken inflammerade och det kan vara ett stort område som är svullet. Infektionen har då spridit sig från analsäcken till omgivningen.

Vid en analsäcksinflammation räcker det inte med att analsäckarna töms, utan säckarna måste ofta spolas ur ordentligt. Det bör upprepas efter en vecka för att det ska läka ordentligt. Oftast räcker det med en ordentlig lokalbehandling för att en inflammation ska läka. I svårare fall kan man behöva allmänbehandla hunden med antibiotika, till exempel penicillin. Allmänbehandling betyder att hunden får tabletter eller liknande.

Det kan kvarstå kraftiga ärrbildningar runt analsäcken när infektionen läkt. Om analsäcksproblemen återkommer regelbundet kan det bli nödvändigt att operera bort analsäckarna. Det är en relativt vanlig operation och brukar inte vara komplicerad. Oftast får hunden gå hem samma dag den opereras. Stygnen tas, som vanligt, efter 10 dagar.

Ylva Trygger
Veterinär

 

En kommentar till Analsäcksinflammation

  1. Katja skriver:

    Min hund har haft urinvägsinf. då han kissade blod. Nu ser han väldigt konstig ut i baken när han bajsar. Det ser ut som om han försöker skita ut ett stort hallon! Han är mörkt röd och svullen och liksom knölig i anus när han krystar. Kan det vara analsäckarna? Ser ut som hemorrojder, som tarmarna ramlar ut. När han är klar, återgår allt till det normala och han ser ut som vanligt. Han har alltid slickat sig i baken mycket, periodvis, men mest vid svansroten. Han är vit och får exempel av viss föda, så jag har trott att det berodde på det. Men han verkar i te ha ont, har normal svansföring och avföring och drar inte baken över marken.

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

*

Följande HTML-taggar och attribut är tillåtna: <a href="" title=""> <abbr title=""> <acronym title=""> <b> <blockquote cite=""> <cite> <code> <del datetime=""> <em> <i> <q cite=""> <strike> <strong>