Artros 1(2)

Publicerad 2018-01-05

Denna artikel ska handla om artros. Artros kallas även osteoartrit, osteoartros eller ledförslitning. Namnet osteoartrit syftar på att både leden och en del av benvävnaden är inflammerad. Det betyder att det är en kombination av ben– och ledinflammation. Det är en mycket vanlig orsak till stela leder hos äldre hundar. Det förekommer även artos hos yngre hundar, men då orsakas den av andra anledningar.

Artros är en degenerativ sjukdom i ledbrosken i de leder som har ledvätska (synovia). Degeneration betyder försämring, nedbrytning och används för celler, vävnader eller organ när de förändras så att de blir mindre funktionsdugliga. Flera olika ledsjukdomar kan ge upphov till artros och orsaken till en artros skiljer sig mellan olika leder. En frisk led har släta ledytor med vita jämntjocka broskytor. Runt om är övergången mellan ledytan och benet jämn utan skarpare kanter eller utväxter. Den artrotiska leden har en ledyta där brosket är ojämnt och kanten är oregelbunden. De ojämna ledkanterna beror på benutväxter på ledkanten tillverkade av så kallade osteofyter. Ojämnheten gör att leden blir mindre rörlig och inte går att böja ihop och/eller räta ut lika mycket som en frisk led.

Artros ger smärta och minskad funktion i leden. Det kan bland annat ge sig tillkänna som en minskad rörelseförmåga. Smärtan kommer delvis från det inflammerade synovial-membranet, det vill säga den innersta delen av ledkapseln och delvis från brosket. Leden kan inte sträckas ut eller böjas ihop lika mycket som tidigare, vilket visar sig som ett stört rörelsemönster eller som en uttalad hälta. Dessutom sträcker inte hunden på sig som tidigare, är ovillig att hoppa upp i bilen eller gå i trappor och vill inte gå längre promenader. Symtomen är ofta mer uttalade efter vila och ses framför allt vid de tillfällen hunden rört sig kraftigt före vilan.

Symtomen kommer smygande och det kan vara svårt att säga exakt när hunden började visa symtom. En äldre hund rör sig inte lika livligt och fort som en yngre hund och det kan vara svårt att se om en artros ligger bakom den minskade rörligheten eller om det är tecken på normala åldersförändringar. När artrosen förekommer symmetriskt, till exempel på båda armbågslederna, kan det vara svårt att se förändringar i rörelsemönstret. Om artrosen däremot är ensidig är den lättare att upptäcka eftersom den ger upphov till att hunden haltar på ett ben.

Orsakerna till en artros kan vara många. Om hundens ledbrosk från början är normalt krävs kraftiga påfrestningar på brosket för att det ska skadas. Det kan vara onormalt hård träning som utsätter vissa leder för stora påfrestningar. Till exempel ger hopp över höga hinder en kraftig belastning på framför allt handloven och armbågsleden vid nedslaget. Underlaget vid träningen har stor betydelse och ett mjukare underlag minskar påfrestningen på lederna. Artros kan även uppkomma av en yttre skada som påverkar benvävnad eller ligament vid leden.

Om hundens brosk inte är normalt så är det inte lika motståndskraftigt som ett friskt brosk. Det kan då räcka med normala påfrestningar vid lek och motion för att brosket ska degenerera och en artros kan uppkomma. Ett onormalt brosk kan orsakas av hormonella eller metaboliska störningar eller ha genetisk bakgrund. Till denna grupp hör sjukdomskomplexet osteochondros.

De flesta artroser ses framför allt hos äldre hundar och ofta hittas ingen grundorsak till artrosen. De flesta artroser är av sekundär natur, det vill säga beror på någon tidigare skada eller överbelastning av leden. Hunden kan ha haft en lindrig osteochondros som först på äldre dagar ger sig tillkänna eller en tidigare mindre ligament– eller ledkapselskada som gjort leden onormalt rörlig. Det finns olika typer av ledinflammationer (artriter) som kan bli kroniska och som kan leda till artros med nedsatt funktion hos leden. Artriter kan vara orsakade av bakterier eller ha med immunförsvaret att göra.

En viss reparation av skadat brosk kan ske, men de nedbrytande processerna går fortare än de uppbyggande. Det leder till att broskets tillstånd förvärras med tiden. Ledbrosk innehåller inte blodkärl och därför blir det ingen inflammation vid ytliga broskskador. Därför är kroppens förmåga att läka dessa skador minimal. En inflammation är kroppens svar på en skada och bidrar till reparation av skadan. Vid djupare broskskador som går ner till den underliggande benvävnaden kan en bättre läkning ske, eftersom det finns kärl som kan växa upp i skadan och tillföra reparationsmaterial.

Dagens mediciner kan inte läka en artros. Behandlingen syftar i stället till att öka funktionen i leden, minska smärtan och om möjligt se till att ledens gradvisa försämring går så långsamt som möjligt. Någon direkt förbättring av de ledförändringar som redan har uppkommit sker inte. Med mediciner eller kosttillskott kan en viss läkning av brosket ske.

Ylva Trygger
Veterinär

Läs artikeln Artros 2(2).

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

*

Följande HTML-taggar och attribut är tillåtna: <a href="" title=""> <abbr title=""> <acronym title=""> <b> <blockquote cite=""> <cite> <code> <del datetime=""> <em> <i> <q cite=""> <strike> <strong>