Arv och miljö

Publicerad 2015-04-15

Har du någon gång funderat över frågan om vad som ligger bakom, det vill säga arv och/eller miljö? Det finns många åsikter, tankar och idéer om vad/vilket som ligger bakom, vad som orsakar ett beteende eller en sjukdom. Men vad är svaret?

Det har visat sig att vem hunden är, hur den blir och vilka sjukdomar den drabbas av är en blandning av miljön och hundens gener och inget kan enkelt skyllas på det ena eller på det andra.

Denna gång tänkte jag att artikeln skulle handla om genetik och diskussionen om just arv och miljö. Jag tycker ibland att genetik kan kännas lite abstrakt, svårt att få grepp om och verkligen förstå på ett grundläggande plan. Därför tänkte jag att jag skulle försöka förklara genetiken på ett annorlunda sätt.

DNA är en biologisk kod som ger instruktioner som gör det möjligt för cellerna i kroppen att göra allt som behövs för livet. Den verkliga flexibiliteten och komplexiteten ligger i hur DNA organiseras och används. DNA:s bokstavskod – A, C, G och T – kan kombineras på ett unikt och varierande sätt till olika ”ord”. Variationen och det komplexa ökar när olika organisationsnivåer vägs in, det vill säga när, var och hur ”orden” sätts ihop och det ligger till grund för den oändliga variation av individuella skillnader som gör varje hund unik. Hur går det till?

Om vi låtsas att hundens kropp med sina cirka tjugotusen gener motsvarar all den information som finns i ett bibliotek där det ryms tusentals böcker. Varje bok i detta DNA–bibliotek innehåller ord ordnade i meningar. Dessa DNA–meningar är gener. Meningarna är vidare organiserade i stycken och kapitel. Dessa är moduler av extremt samordnade gener som fungerar tillsammans och är organiserade i böcker, i sin tur indelade i olika bibliotekssektioner (vävnader, organ och så vidare). Den avgörande punkten är att den samlade upplevelse som de bokläsande biblioteksbesökarna får inte bara är summan av alla böcker i biblioteket. Läsarnas upplevelse beror också på när de besöker biblioteket, vem de har i sällskap, vilka delar de besöker, vilka delar av biblioteket som är öppna eller stängda vid en viss tidpunkt och vilka böcker de tar fram ur hyllorna. Kort sagt, vad som blir läst, vilka gener som kommer till uttryck och vilka som inte gör det, är beroende av de enormt komplexa sambanden mellan biologiska och miljömässiga faktorer. Möjligheterna är oändliga och miljöns roll väsentlig. Hundens arvsmassa, det vill säga hundens bibliotek, är ett förbluffande rörligt system och kan hela tiden reagera på miljön.

Problemet är att räkna ut vilka fysiska egenskaper hos DNA som tillåter denna känslighet för miljön. Det visar sig att en relativt liten del av DNA kodar ord ordnade i meningar, det vill säga generna. Den största delen av DNA som finns mellan dessa meningar ansågs länge vara icke–kodande, det vill säga ”skräp”. Den senaste tidens forskning visar dock att dessa långa sträckor av icke–kodande DNA inte alls är något skärp. De är istället av central betydelse för att bestämma hur hundens DNA uttrycks.

Vad gör egentligen generna? Vad i miljön förändrar det generna gör?

Alla biologiska processer påverkas av sammanhanget, inklusive den socialpsykologiska miljön. Miljön innefattar allt från tikens mjölk till vad hunden/valpen ätit, de läkemedel hunden konsumerat och de gifter den tagit upp, de sociala interaktioner, spänningar, nederlag, segrar, glädjestunder och sorger den upplevt under sitt liv. Miljön utövar störst inflytande tidigt i livet. Till och med stress som tiken upplever under dräktigheten överförs till avkomman, vilket gör dessa hundar mer sårbara för allvarliga beteendeproblem även långt senare i livet. Stress under valpperioden påverkar genuttryck hos många valpar, men inte alla, vilket kan ge förhöjd stressreaktivitet på den vuxna hunden.

Miljöpåverkan kan ske även före befruktningen. Nya rön visar att vissa icke–genomiska egenskaper hos hundens celler ärvs. På molekylnivå innebär det att dessa egenskaper, som förorsakats av den sociala och fysiska miljön, kan förändra egenskaperna hos de celler som slutligen bildar individens avkomma.

Hur detta går till i detalj är något som ännu till stor del återstår att utforska. Men det sammantagna budskapet är att arvet av både styrka och motståndskraft vid olika sociala interaktioner kan föras vidare från generation till generation. Det innebär att det sätt som valpar och vuxna hundar lever sina liv, vad de äter, dricker, vilka glädjeämnen och påfrestningar i deras sociala interaktioner och upplevelser, delvis kan forma vad som ska komma till uttryck eller lämnas oläst i deras avkommas genom. Det finns alltså inga vattentäta väggar mellan arv och miljö utan individen och genuttrycken är i ständig förändring. Fascinerande, eller hur?

Jag hoppas jag kunde bidra med ett annorlunda tänk om genetik och får ni frågor eller funderingar så går det bra att ställa frågor.

Ylva Trygger
Veterinär

Läs gärna om Celler och Gener

 

 

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

*

Följande HTML-taggar och attribut är tillåtna: <a href="" title=""> <abbr title=""> <acronym title=""> <b> <blockquote cite=""> <cite> <code> <del datetime=""> <em> <i> <q cite=""> <strike> <strong>