Borrelios hos hund

Publicerad 2011-07-06

Högsommaren är här och det är bara att njuta. Lev i nuet, ta till vara varje sekund av dygnet, ät gott och umgås med folk och fyrbenta som ni tycker om.

Den här artikeln tänkte jag skulle handla om Borrelios hos hund. I Veterinärtidningens sommarnummer skrev veterinär Martina Fransson om denna mycket aktuella och intressanta sjukdom och jag tänkte sammanfatta hennes artikel.

Borrelios, eller Lyme disease som den också kallas, orsakas av en spiroket. Det finns lite olika varianter på denna spiroket, men som ”förnamn” heter den Borrelia. I Skandinavien överförs borrelia till hunden via bett från fästingen Ixodes ricinus.

Det krävs att fästingen sitter fast och suger blod i minst 50 timmar innan spiroketen kan överföras. Fästingen genomgår flera stadier i sin livscykel och det är framför allt fästingens larv- och nymfstadie som suger blod från mindre däggdjur som möss, sorkar, råttor och fåglar. Fästingens nymfstadium anses vara den största infektionskällan för hundar och människor. De adulta, vuxna, fästingarna suger oftast blod från större däggdjur som rådjur och älgar.

Den adulta fästingen suger blod vid ett tillfälle, lägger sedan ägg och dör. Larverna som kommer fram ur äggen är inte infekterade med borreliaspiroketen, utan överföringen av infektionen sker när de suger blod från ett infekterat däggdjur. Larven suger blod en gång och utvecklas sedan till nymf och efter ännu en blodmåltid blir nymfen en adult fästing.

Spiroketen utvecklar sig i fästingens tarm och förs sedan till fästingens saliv för att därifrån kunna smitta hunden. Det vanligaste är att borrelian sprider sig i vävnaden runtomkring fästingbettet och inte sprids vidare med blodet i kroppen. Detta är anledningen till att leden närmast fästingbettet först drabbas av infektion, det vill säga artrit.

Borrelios är en infektion som kan påverka ett stort antal organsystem inklusive hud, leder, hjärta, lever, nervvävnad och njurar. Endast en liten andel hundar som infekterats med borrelia visar kliniska symtom. Cirka 95 % av de som utsatts för smittan förblir helt symtomfria.

De vanligast kliniska symtomen som kan ses är övergående feber, matvägran och artrit (ledinfektion). Människans vanligaste symtom är den röda ringen, det vill säga rodnaden i huden runt bettet. Hos hund förekommer detta mycket sällan.

Diagnosen ställs med hjälp av blodprov, så kallad serologisk analys. Vid blodprovet letar man efter antikroppar mot borrelia. Hunden kan ha antikroppar utan att visa kliniska symtom på sjukdom. Hundar bildar i regel antikroppar 3-5 veckor efter infektion. Kliniska symtom uppträder oftast långt senare. Eftersom hundarna har haft infektionen länge i kroppen innan de visar symtom finns det ingen anledning att ta parprover, det vill säga ta om antikroppsprovet efter ett par veckor om det första var negativt.

Det finns även möjlighet att med PCR-analys påvisa borreliaspiroketens DNA. Spiroketen hittas dock sällan i blod, urin eller ledvätska vilket gör att man oftast får ett negativt PCR-testresultat. Vid en akut och aktiv borrelios finns ett stort antal spiroketer i vävnaden, vilket ökar chansen att hitta dem i blodet med hjälp av PCR-testen.

Valet av antibiotika beror på att det ofta finns ytterligare en infektion att behandla, till exempel granulocytär anaplasmos (tidigare kallad Ehrlichios). Vid den infektionen krävs ”starkare” antibiotika, det vill säga så kallade tetracykliner. Normalt ska det gå att behandla borrelios med vanligt penicillin. I litteraturen finns rekommendationer att behandla hunden med tetracykliner i 30 dagar. Den längre behandlingstiden beror på att hundar sällan visar några akuta symtom vid borrelios, utan när sjukdomen upptäcks har den redan utvecklats till en kronisk infektion. Hos människa varierar behandlingstiden från 10 dagar upp till flera månader vid kronisk borrelios.

Undersökningar har visat att hundar kan bli persistent infekterade med borrelia, det vill säga inte tillfriskna helt från infektionen. I flera undersökningar har man sett att antikroppshalten sjönk under behandling med antibiotika för att sedan stiga igen sex månader senare. Dessa hundar hade inte fått någon ny infektion, utan det var den gamla som kom tillbaka. Spiroketen har hittats på platser i kroppen där immunförsvaret och antibiotika har svårt att komma åt dem. Det finns även misstankar om att spiroketen kan ändra form och på så sätt bli resistenta mot antibiotika.

Det finns delade meningar om antibiotikans effekt vid borrelios. Det finns de som hävdar att antibiotika fullständigt får bort borreliosen, medan andra menar att antibiotika inte fullständigt lyckas eliminera spiroketen utan risken finns att sjukdomen blossar upp igen.

Bästa sättet att skydda hunden mot borrelios är att undvika att den blir fästingbiten. Det finns flera preparat mot fästingar registrerade för hund. Daglig genomgång av hunden minskar också risken för smitta eftersom det tar 2 dygn innan borrelia överförs från fästingen till hunden/människan.

Det är svårt att med fullständig säkerhet ställa diagnosen borrelios hos hund. En trolig diagnos ställs på kliniska symtom i kombination med en hög antikroppstiter. Behandling med antibiotika bör begränsas till de patienter som BÅDE har antikroppar och visar symtom, eftersom ett stort antal hundar har antikroppar men inte visar några kliniska symtom på sjukdom.

Ylva Trygger
Veterinär

Läs också artiklarna om Braveco ett nytt fästingmedel och Borreliavaccin.

Undvik fästingar i sommar.

Kommentarer inaktiverade.