Endocardos

Publicerad 2012-11-18

Denna artikel handlar om endocardos, eller som det egentligen heter: valvulär endocardos. Valvulär endokardos är den vanligaste hjärtsjukdomen hos hundar av mindre raser.

Hjärtklaffarna är tunna och sköra strukturer som har en avgörande betydelse för hur blodet passerar mellan hjärtats olika rum. Sjukliga tillstånd i klaffarna gör att blodet inte slussas vidare mellan hjärtats hålrum och inte lämnar hjärtat på samma sätt som hos en frisk hund. Den vanligaste anledningen till att klaffarna inte fungerar är att de har degenererat. Det betyder att de har förlorat sin form och sin förmåga att sluta tätt. De klaffar som oftast drabbas är de som finns mellan förmaken och kamrarna. Klaffdegeneration kallas endokardos. Degeneration betyder nedbrytning, försämring.

Sjukdomen kan drabba de flesta raser, men framför allt hundar av små raser. De mindre hundraserna får endocardos tidigare i livet än de större raserna. Det finns vissa raser som är mer drabbade och hit hör bland andra Cavaljer King Charles Spaniel, Papillon, Pudel och Tax. Sjukdomen uppkommer oftast hos äldre hundar, men hos Cavaljeren kan den ibland upptäckas när hunden bara är några år gammal. Hanhundar utvecklar sjukdomen tidigare än tikar. Inom vissa raser finns bekämpningsprogram som går ut på att undersöka hundar regelbundet och utesluta de som har blåsljud från aveln.

Sjukdomen kan upptäckas vid en hälsokontroll när veterinären auskulterar hjärtat och det kan på det viset hittas lång tid innan synliga symtom uppträder. I tidiga stadier av sjukdomen låter inte hjärtljuden lika distinkta som vanligt, utan blir mer utdragna. Senare uppkommer även ett blåsljud.

Förändringarna börjar med att små knutor uppstår i klaffarnas fria tunna kanter. Förändringarna fortskrider så att klaffarna så småningom blir tjockare, stelare och mindre och får en ojämn kant. Förändringarna gör att de olika klaffbladen inte sluter tätt när klaffen stängs och en del blod kan passera tillbaka till förmaket vid kontraktionen. Återflödet av blod från kammare till förmak kallas regurgitation.

Oftast är det klaffarna i vänster hjärthalva som drabbas, men även klaffarna i höger hjärthalva kan vara påverkade. På grund av det ökade arbete som vänster hjärthalva får utföra (på grund av hjärtklaffdefekten) ökar mängden muskelmassa, framför allt i kammarväggen. Förmaket blir också förstorat, men det beror framför allt på att förmaket dilateras (utvidgas).

Det kan dröja lång tid innan hunden visar några symtom. Defekten hos klaffarna kompenseras till en början av att hjärtat blir större och mängden blod som pumpas ut kommer således vara relativt konstant. När klaffarnas tillstånd förvärras och kompensationen blir otillräcklig kommer symtomen smygande. I början kan en viss trötthet märkas, hunden orkar inte springa eller leka som tidigare och behöver ta pauser. Hunden kan vara allmänt dämpad på dagen och orolig på natten.

Tröttheten kan lätt förbises när en äldre hund drabbas. Djurägaren bör därför göra en årlig hälsokontroll på hunden hos veterinären, framför allt när hunden börjar bli äldre.

Hunden får en lindrig hosta som beror på en ansamling av vätska i lungblåsorna (så kallat lungödem). Hostan kan även uppstå genom att ett kraftigt förstorat hjärta trycker ihop de större luftrören. Hostan kallas för hjärtfelshosta och hörs först bara när hunden blir glad, upphetsad eller dricker vatten. Senare kommer hunden att hosta framför allt när den ligger ner eller anstränger sig. Hostan kan likna en kräkning och ibland kan lite skummande vätska hostas upp.

Veterinären undersöker hunden genom att auskultera hjärta och lungor, palpera pulsen och utföra andra undersökningar för att påvisa hur påverkad blodcirkulationen i kroppens vävnader är. Blåsljudet hörs tydligast när hunden andas in eftersom hjärtat då fylls med mer blod. Röntgen av hjärta och lungor kan ge besked om hur långt sjukdomen fortskridit. Om hunden har en större mängd vätska i lungblåsorna kan det ses på röntgen. På röntgen ses även hur hjärtats yttre kontur förändrats (om hjärtat ökat i storlek). Ultraljudsundersökning av hjärtat kan ge en mer ingående kunskap om hur långt sjukdomen framskridit och i vilket tillstånd klaffarna är.

Behandling sätts inte in förrän hunden visar symtom på hjärtsvikt. Medicinerna kan inte läka de skador som uppkommit på klaffarna, men kan minska hundens besvär under lång tid och på det viset öka överlevnadstiden och livskvaliteten.

I första hand vill man med medicinernas hjälp bli av med eventuell vätska som samlats i lungorna. Vätskan upptar viktigt utrymme i lungblåsorna och försvårar syreupptaget från luften. Vätskan ger upphov till hosta som kan vara påfrestande för hunden. Hunden får vätskedrivande medel, så kallade diuretika. Hunden kan även medicineras med andra medel, bland annat med kärlvidgande medel, så kallade ACE–hämmare. De minskar blodtrycket och underlättar hjärtats arbete.

Ylva Trygger
Veterinär

 

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

*

Följande HTML-taggar och attribut är tillåtna: <a href="" title=""> <abbr title=""> <acronym title=""> <b> <blockquote cite=""> <cite> <code> <del datetime=""> <em> <i> <q cite=""> <strike> <strong>