Fransk hjärtmask

Publicerad 2011-06-08

Den här artikeln handlar om Angiostrongylus vasorum, det vill säga Fransk hjärtmask. Parasiten infekterar framför allt räv och hund och kan orsaka en speciell form av lunginflammation (verminös pneumoni).

Parasiten har varit känd sedan 1960-talet och fanns då framför allt i Frankrike (därav namnet). Under de senaste åren har studier visat att masken etablerats i många europeiska länder och även i Nord- och Sydamerika och Afrika. I Sverige finns rapporter om infekterade rävar och hundar sedan 2003. Sista rapporten var en smittad räv i Skåne 2009. Risken för att svenska hundar ska drabbas har ökat eftersom parasiten numer finns i bland annat Danmark och England.

Räven anses vara den naturliga slutvärden och är en viktig reservoar för smittan till hund. I vissa områden i Danmark är 93% av rävarna smittade. I samma område påvisas en hög andel smittade hundar, cirka 10% av undersökta jakthundar är smittade.

Det är främst hundar under ett års ålder som smittas, men alla åldersgrupper kan drabbas. Infektionen är livslång om hunden inte får behandling.

Infektion med Fransk hjärtmask kan ge upphov till både subklinisk infektion och klinisk sjukdom med en mycket varierad symtombild. Subklinisk infektion betyder att hunden inte visar några symtom, men är smittbärare och smittspridare. Ospecifika lindriga symtom är vanliga, men även fall med kraftigt försämrat allmäntillstånd, cirkulatorisk svikt och akut död.

Vanligast är symtom från andningsvägarna med hosta, andningsbesvär och trötthet. Hunden kan få koagulationsstörningar som kan ge upphov till blödningar, intramuskulära hematom (blödningar i muskulaturen), näsblod och neurologiska störningar på grund av blödningar i nervsystemet.

Ett vanligt fynd vid obduktion av smittade djur är en speciell form av lunginflammation. Blödningar i lungorna och maskar som migrerat (vandrat ut) i lungorna förekommer. Larverna kan migrera till njurar, nervsystemet, hjärta, mjälte, muskler och ögon. De vuxna maskarna hittas oftast enbart i lungartären (stora blodkärlet från lungan till hjärtat) och i hjärtat.

Den definitiva diagnosen hjärtmask ställs när man kan påvisa vuxna maskar eller larver. Vuxna maskar kan endast hittas vid obduktion. Larver kan hittas hos levande hundar i avföringen eller vid lungsköljning.

Larverna utsöndras inte hela tiden i avföringen utan larvutsöndringen följer ett cykliskt mönster. Därför måste man leta efter larver tre dagar i rad i hundens avföring. Utsöndringen av larverna är säsongsbunden och hunden utsöndrar mer larver under vinter/vår och mindre under sommar/höst. Det går att se förändringar på röntgenbilder, men de är inte typiska för Fransk hjärtmask och kan blandas ihop med andra diagnoser. Ultraljud och magnetröntgen är inte heller till stor hjälp för att ställa diagnos.

Det finns flera preparat som är verksamma mot den Franska hjärtmasken. Några av preparaten är inte registrerade för användning på hund mot just hjärtmasken, men har god behandlingseffekt. Bland annat Axilur, Interceptor vet och Advocate vet.

Behandlingsresultatet kontrolleras med avföringsprover. Hunden kontrolleras efter avslutad kur, efter 3 månader och därefter två gånger till med 6 månaders mellanrum.

Prognosen beror på graden av förändringar hos hunden. Hundar med milda till måttliga symtom har goda chanser att överleva. Hundar med kraftiga symtom har sämre prognos. Även om hunden blir frisk kvarstår förändringar på lungvävnaderna i flera månader. Ju tidigare insatt behandling desto bättre prognos.

Det går inte att förebygga smitta genom att avmaska hunden. Det bidrar istället till ökad resistensproblematik. Regelbundna avföringsprov i drabbade områden kan göra att man fångar de subkliniska smittbärande hundarna.

Risken finns att masken redan finns spridd bland våra svenska hundar och framför allt hundarna i Skåne. Hundar som reser mycket utgör en smittorisk för svenska räv- och hundpopulationen.

Enligt nuvarnade lagstiftning ska hundar som införs till Sverige vara rabiesvaccinerade och avmaskade. Problemet är att de preparat som används mot rävbandmasken (som lagstiftningen finns till för) inte fungerar mot den Franska hjärtmasken. Dessutom ska avmaskning ske inom tio dagar före införsel till Sverige och det innebär att hunden kan smittas (igen) efter utförd behandling. Avmaskningen bör helst ske 1-2 dagar före införsel eftersom hunden då inte hinner bli smittad. Befintliga regelverket är alltså verkningslöst i syfte att begränsa smittspridningen av Fransk hjärtmask i Sverige.

Viktigaste rekommendationen är kontrollerad rastning, det vill säga att hunden hålls kopplad.

Ylva Trygger
Veterinär

 

 

Kommentarer inaktiverade.