Hjärtsjukdomar

Denna artikel skall handla om hjärtat och ett fenomen som kallas kardiomyopati. Kardiomyopati är en sjukdom som drabbar hjärtmuskeln. Sjukdomen är ett samlingsbegrepp för flera typer av hjärtsjukdomar som drabbar hjärtmuskeln. De sjukdomarna benämns oftast efter den effekt de har på muskelväggen. Det finns en dilaterad och en hypertrofisk form av kardiomyopati. Båda sjukdomarna kan uppkomma utan påvisbar orsak. Man talar även om en speciell form av sjukdomen hos boxer, så kallad arrytmisk kardiomyopati.

Kardiomyopati drabbar oftast medelålders hanhundar av stora raser. Hos de större hundraserna är dilaterad kardiomyopati den vanligast diagnosticerade hjärtsjukdomen. Vid kardiomyopati är hjärtmuskelns förmåga att kontraheras (dra ihop sig) nedsatt och varje hjärtslag pumpar ut en mindre mängd blod. Sjukdomarna förvärras successivt och hunden kommer oftast inte att leva ett normallångt liv även om diagnosen ställs tidigt.

Hjärtat blir vid båda sjukdomarna förstorat. Det gör att man inte kan ställa diagnos med hjälp av röntgen, utan man behöver använda ultraljud. Vid en närmare ultraljudsundersökning av hjärtat ser man att hjärtväggen blir tunn vid den dilaterade formen och hjärtväggen blir förtjockad vid hypertrofisk kardiomyopati.

Hypertrofisk betyder förväxt, det vill säga att något har förstorats. Det är hjärtcellerna som är förväxta, men de har inte ökat i antal. Hypertrofisk kardiomyopati är ovanlig hos hund. Den hypertrofiska kardiomyopatin är däremot kattens vanligaste hjärtsjukdom.

Hjärtmuskeln blir vid hypertrofisk kardiomyopati kraftigt förtjockad och det gör att utrymmet för blodet inuti hjärtat blir mindre. Hjärtat kan inte pumpa ut en normal mängd blod vid varje hjärtslag och hunden/katten får så småningom symtom på grund av lågt blodtryck och dålig cirkulation. Det yttrar sig som trötthet, svimningsanfall och symtom på vänstersidig hjärtsvikt med hosta. Sjukdomen kan förlöpa symptomfritt under flera år och hunden/katten kan plötsligt dö på grund av hjärtarytmier. Ibland lossnar celler från hjärtat och transporteras med blodet till bakkroppen på katten. När de stora blodkärlen delar upp sig i mindre kan cellerna till sist fastna och orsaka stopp i blodcirkulationen och göra att katten vinglar eller blir totalt förlamad i bakbenen.

Taurin är ett ämne som bildas i levern och taurin har betydelse för utvecklingen av kardiomyopati, framför allt hos katt. Numer tillsätter man alltid taurin i kattfoder för att förhindra att katten utvecklar kardiomyopati.

Vid dilaterad kardiomyopati blir hjärtväggen tunn, hjärtrummen utvidgade och hela hjärtat blir större. Hjärtmuskulaturen är försvagad och kan inte pumpa runt blodet ordentligt i kroppen. Det leder så småningom till vänstersidig hjärtsvikt med övertryck i lungkärlen, vätska i lungblåsorna och hosta. Sjukdomen leder till utvidgning av vänster förmak och till förmaksflimmer. Det innebär att förmakets normala kontraktioner har ersatts av snabbare, svagare och oregelbundna kontraktioner som sätter ner hjärtslagens effektivitet. Förmaksflimmer är inte livshotande, men påverkar kamrarnas arbete genom att kamrarna inte får normala impulser från förmaken.

Sjukdomen utvecklas under en längre tid men hundarna insjuknar ofta akut med trötthet, hosta, andningsbesvär, nedsatt aptit, avmagring och ett ökat bukomfång på grund av vätskeansamling i buken. Eventuellt kan man höra ett svagt blåsljud. Det beror på att klaffarna inte sluter tätt i det utvidgade hjärtat. En oregelbunden hjärtrytm förekommer och beror oftast på förmaksflimmer. Hjärtat kan få en så kallad galopprytm med tre tydliga hjärttoner, vilket tyder på hjärtsvikt. Pulsen blir svag eftersom en mindre mängd blod pumpas ut vid varje hjärtslag.

Boxerkardiomyopati förekommer som namnet säger enbart hos boxer. Sjukdomen innebär att kammararytmier uppkommer. I lindrigare fall ser man inga symtom. I svårare fall påverkas blodcirkulationen och hunden kan svimma och få andra symtom på hjärtsvikt. Boxerkardiomyopati kan innebära att hunden plötsligt dör utan att ha visat tydliga symtom på hjärtsvikt.

Behandlingen av kardiomyopati består av att man ger hunden diuretika (vätskedrivande) mot vätskan i lungorna/buken och man kombinerar den vätskedrivande behandlingen med mediciner som minskar blodtrycket, underlättar hjärtats arbete och har kärlvidgande effekter. Dessutom är det viktigt att hunden äter rätt sammansatt foder för att underlätta hjärtats arbete.

Ylva Trygger
Veterinär

 

 

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

*

Följande HTML-taggar och attribut är tillåtna: <a href="" title=""> <abbr title=""> <acronym title=""> <b> <blockquote cite=""> <cite> <code> <del datetime=""> <em> <i> <q cite=""> <strike> <strong>