Hörselnedsättning hos äldre hundar

Publicerad 2013-09-16

Den här artikeln handlar om den gamla hunden och vad som kan hända med hörsel- och balansorganen. Det går inte att översätta hundens ålder till människoår, till exempel att ett hundår skulle motsvara 7 människoår. Livslängden hos olika raser varierar mycket och hos hunden är det tvärtom mot andra arter där större individer ofta lever längre än mindre. Hos hunden är det istället de mindre raserna som kan förväntas bli äldre än de större raserna. Hundar av de riktigt stora raserna, till exempel Grand Danois, St. Bernhard och Irländsk Varghund blir sällan över tio år gamla. De börjar bli gamla redan vid sju års ålder. För andra mindre raser är sju år mitt i livet och åldrandet börjar först i 12–års åldern. Inom samma ras förekommer stora individuella skillnader i livslängd. Hunden anses vara gammal när den uppnått cirka 80 % av sin förväntade livslängd. Förvänad livslängd betyder den normala livslängden inom rasen.

Hörselnedsättning är vanligt hos gamla hundar. Det beror relativt sällan på att sekret täpper till hörselgången, utan oftast uppkommer förändringar i nervernas funktion och i blodkärlen i öronsnäckan och det orsakar nedsatt hörseln. En kronisk otit (öroninflammation) med igensvullen hörselgång och en kraftig öronvaxproduktion kan självklart också orsaka stora besvär för hunden.

Den nedsatta hörseln påverkar hundens förmåga att följa kommandon. Det kan vara bra att lära hunden teckenkommandon för till exempel sitt och ligg. Gamla hundar skäller ofta mer. Det ökade skällandet kan bero på nedsatt hörsel. Hunden förväntar sig att höra sitt eget skällande och när den inte gör det skäller den igen. Hundar som har skällt som svar på yttre ljud (till exempel dörrklockan) kan bli tystare med åren eftersom de inte längre hör ljuden.

Ibland kan djurägaren uppleva att hunden får ett slaganfall eller en hjärnblödning, men det har oftast inte med blödning i hjärnan att göra. Hunden får förändringar i ett område av hjärnan som har med kroppens jämvikt och balans att göra. Det området är en del av den så kallade vestibularapparaten. Inom veterinärmedicinen brukar man tala om vestibularissyndromet. Ibland talar man om vestibularisneurit. Ändelsen -it sist i en diagnos betyder att det är fråga om en infektion som kan vara orsakad av en bakterie, ett virus eller en svampinfektion. Det finns dock inga belägg för att vestibularissyndromet är orsakat av ett virus, utan man brukar säg att det är en idiopatisk sjukdom (idiopatisk betyder ”av okänt ursprung”). Hos människa tror man däremot att motsvarande sjukdom orsakas av ett virus. Det förekommer också att området drabbas av en akut inflammatorisk reaktion som ger upphov till speciella sjukdomstecken.

Vid vestibularissyndromet lutar hunden huvudet åt den sjuka sidan och nystagmus förekommer (hunden rör då båda ögonen från ena sidan till den andra, fram och till- baka). Ibland kan bara det ena ögat vara påverkat. Hunden kan må illa och kräkas. Symtomen går ofta över inom några dagar, men en viss huvudvridning/lutning kan kvarstå.

Sjukdomen drabbar nästan uteslutande äldre hundar, oftast är de äldre än 8 år. Eftersom symtomen ofta kommer mycket plötsligt tror många djurägare att hunden drabbats av hjärnblödning. Hjärnblödningar är dock mycket sällsynta hos hund och när en hund får en hjärnblödning sker det oftast i samband med våld mot huvudet, till exempel vid en påkörningsolycka.

Behandling av vestibularissyndrom går ut på att hunden ska må så bra som möjligt medan kroppen självläker. Om hunden är orolig kan veterinären ibland sätta in lite lugnande, men många gånger räcker det med åksjuketabletter för att lindra illamåendet. Ibland kan tillståndet behandlas med kortison. Vid en infektion i mellan– och innerörat behöver hunden behandlas med antibiotika.

Du som djurägare bör alltid uppsöka veterinär om din gamla hund blir sjuk. Det finns många anledningar till att hunden drabbas av ”hjärnblödningssymtom”. Veterinären kommer att göra en grundlig undersökning och eventuellt krävs både blodprover och röntgen för att man ska kunna ta reda på vad hunden drabbats av. Ibland kan veterinären inte ställa en diagnos, utan man utesluter bara andra sjukdomar och diagnoser, till exempel sjukdom eller ålderssymtom från lever och njurar, fästingsjukdom eller problem med hjärtat. När man uteslutit allting annat ställer veterinären en så kallad sannolikshetsdiagnos, det vill säga att hunden troligen drabbats av vestibularissyndrom.

I samband med den årliga vaccinationen kan det vara lämpligt att hunden genomgår en hälsokontroll. Veterinären undersöker hunden och kan informera djurägaren om den gamla hundens speciella behov och symtom som bör uppmärksammas. Tillsammans med djurägaren kan veterinären göra en genomgång av eventuell medicinering, ge kost- och foderrådgivning och informera om annan förebyggande vård, till exempel tandhälsovård, öronrengöring, kloklippning och motion. Hälsoundersökningen är ett utmärkt sätt att ge hunden en lång och bra ålderdom och ett värdigt och behagligt liv.

Ylva Trygger
Veterinär

 

Öronvård.

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

*

Följande HTML-taggar och attribut är tillåtna: <a href="" title=""> <abbr title=""> <acronym title=""> <b> <blockquote cite=""> <cite> <code> <del datetime=""> <em> <i> <q cite=""> <strike> <strong>