Huden

Publicerat 2013-03-20

 

Vintern har varit lång och kall och fylld med snö. Nu är det hög tid att börja samla D-vitaminer igen! Det gör du genom att vistas ute när det är som mest ljus. Ta en ordentlig lunchpromenad och vänd ansiktet mot solen och njut!

Den här artikeln skall handla om huden. Huden är kroppens största organ och har många livsviktiga funktioner. Den skyddar bland annat inre känsligare delar mot yttre våld, kemisk påverkan, uttorkning, avkylning eller överhettning. Huden är även involverad i regleringen av blodtrycket. Hudens många små blodkärl kan utvidgas och innehålla mera blod eller dra ihop sig så att blodet cirkulerar mer centralt i kroppen. Den skyddar mot angrepp av bakterier, virus eller svamp så att de inte tränger djupare in i kroppen. En oskadad hud är ett mycket effektivt skydd för känsligare vävnader innanför huden. Det kan räcka med en rispa eller ett sår för att mikroorganismer ska kunna ta sig in i kroppen. Hudens pigment skyddar mot solens ultravioletta strålar och är viktigt som kamoflage för vilda djur.

Huden innehåller vissa körtlar, som mjölkkörtlarna och analsäckarna. Den är reservoar för vatten, fett, näringsämnen och mineraler. Huden är det organ där vitamin D bildas. Huden bildar vitamin D från kolesterol med hjälp av solljusets ultravioletta strålar. Det sker mer hos människa än hos hund eftersom pälsen avskärmar solljuset. Hudens fett är ett viktigt förråd av energi som även isolerar mot kyla. I huden finns en hel del känselkroppar som kan uppfatta kyla, värme, beröring, tryck och smärta. Det är nervtrådar som för de olika känselintrycken till hjärnan.

Hudens översta cellager består av döda celler och innehåller ett hornämne (keratin) som gör cellerna hårdare och mer motståndskraftiga mot nötning. Det döda cellagret kallas hornlagret och cellerna slits snabbt bort och måste ersättas av nya celler underifrån. Nya celler bildas ständigt och rör sig mot hudytan. Vandringen från nybildad cell till död och utsliten cell tar cirka tre veckor.

Huden kan påverkas att producera fler celler om den utsätts för regelbunden slitning eller påfrestning i form av tryck. Det kan ses på armbågarnas utsidor hos stora, tunga hundar. Huden kan bli förtjockad, grov och hårlös på armbågarna. Det räknas som normalt om huden inte samtidigt spricker eller blir infekterad. Brist på zink eller A–vitamin kan ge alltför kraftig keratinbildning med skorvig hud.

Hudfettets mängd och kvalitet har stor betydelse för hudens och pälsens kondition och dess motståndskraft mot sjukdomar. Fettproduktionen kan störas, till exempel vid användning av uttorkande schampon eller alltför täta schamponeringar, dålig foderkvalitet med för liten mängd viktiga omättade fettsyror i fodret. Fettproduktionen kan även störas av andra sjukdomar i kroppen, till exempel sjukdom i bukspottskörtel eller lever som kan medföra ett försämrat upptag av bland annat fett från tarmen.

Vid onormal fettproduktion kan seborré uppkomma och det bildas då rikligt med stora mjäll. Huden kan vara kraftigt fet, vilket kallas oljig seborré, eller vara för torr och då kallas det torr seborré.

Svettkörtlar finns hos hunden, men de fungerar inte på samma sätt som människans svettkörtlar. Svettkörtlarna mynnar i hårsäcken och utsöndrar ämnen som håller hårstråt mjukt. Två undantag är huden på nosen och på trampdynorna, där svettkörtlar mynnar direkt till hudytan.

Huden på nosen är ofta kraftigt pigmenterad, tjock och fuktig. Fukten kommer från speciella körtlar och från att hunden slickar sig på nosen. Pigmentet på nosen kan hos vissa hundar försvinna och ibland återkomma. Det är ofarligt och man kan inte direkt påverka huden så att pigmentet kommer tillbaka.

Runt nosen finns speciella hårstrån, de så kallade morrhåren. Morrhåren är långa och styva hårstrån som har till uppgift att varna hunden om den i mörker skulle komma nära ett föremål. Denna typ av hår kallas känselhår.

Människans och hundens hud skiljer sig åt. Hundens yttre hudlager, det vill säga överhuden, innehåller mindre antal cellager och cellerna på hudytan förnyas fortare hos hunden. Hos människa tar det cirka fyra veckor innan en nybildad cell vandrat upp genom huden, blivit gammal och färdig för att nötas bort. För hund tar motsvarande livscykel bara tre veckor.

Hundens pH varierar på olika delar av kroppen, men är generellt högre än människans. Hos människa ligger pH:t på den sura sidan, det vill säga runt pH 5.5. Hos hunden ligger det på den basiska sidan, det vill säga runt pH 7.5.

Håren i pälsen byts ständigt ut och slitna hårstrån ersätts av nya. Att nya hårstrån hela tiden ersätter gamla och slitna kallas hårcykeln. Hos de flesta hundar finns perioder när mer päls än vanligt släpper. Det kallas för att hunden är inne i en hårfällningsperiod eller att hunden fäller. Håren i hundens päls växer alltså i perioder och inte kontinuerligt till skillnad från människans hår som växer kontinuerligt. Hos människa finns dels en typ av svettkörtlar som mynnar i hårkanalen och dels den vanliga typen av svettkörtlar som mynnar i hudytan.

Jag hoppas ni tyckte artikeln var intressant. För att förstå vad som händer när hunden får hudproblem måste man veta hur en normal hud är uppbyggd. Dessutom ska man vara medveten om skillnaderna mellan människans hud och hundens hud. Det är oftast bättre att till exempel välja ett schampo som är specialtillverkat för hundar istället för att använda sitt eget schampo på hunden.

Ylva Trygger
Veterinär

 

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

*

Följande HTML-taggar och attribut är tillåtna: <a href="" title=""> <abbr title=""> <acronym title=""> <b> <blockquote cite=""> <cite> <code> <del datetime=""> <em> <i> <q cite=""> <strike> <strong>