Immunförsvaret

Publicerad 2015-02-13

Denna artikel handlar om kroppens försvarssystem. Överallt finns smittor som bara väntar på att få kasta sig över oss och hundarna och våra kroppar måste hitta på smarta lösningar för att hålla oss friska!

Både hunden och människan har ett yttre och ett inre försvarssystem som ska ta om hand skadliga ämnen som kommer in i kroppen. Det kan vara bakterier, virus, gifter eller andra främmande ämnen. Huden är det första skyddet mot bland annat skadliga mikroorganismer och en oskadad hud innebär ett gott skydd mot bland annat svampar och bakterier. Om huden får en rispa kan både svampar och bakterier få fäste, börja föröka sig och sprida sig till djupare delar. Ämnen som andas in fastnar i och tas om hand av luftvägarnas slemhinnor. Reflexer som till exempel hosta gör att främmande föremål inte så lätt tar sig ner till lungorna. Saltsyran i magsäcken och slem som produceras i tarmen skyddar kroppen mot bakterier och främmande ämnen.

Levern har stor betydelse för kroppens försvar. Den kan oskadliggöra gifter som hunden får i sig. Levern bildar också en sorts proteiner som spelar en stor roll inom immunförsvaret. I svalget, tonsillerna (halsmandlarna) och innanför ögats tredje ögonlock finns körtlar med celler som angriper till exempel bakterier. De deltar i det första skyddet mot främmande ämnen.

Om de primära försvarsmekanismerna inte räcker till kan skadliga ämnen tränga in i kroppen. Då aktiveras det inre försvaret. Det kallas gemensamt för immunförsvaret.

Skyddet, eller den så kallade immuniteten, kan delas in i icke–specifik och specifik immunitet. Den icke–specifika består bland annat av yttre barriärer och reflexer. Till den specifika delen av immunsystemet hör lymfkörtlar, mjälte, lungor, lever och de vita blodkroppar som bildas i benmärgen.

Redan från födelsen har valpen ett system av skyddsmekanismer som skyddar den från att bli sjuk. De kallas icke–specifika eftersom de inte bara skyddar mot en viss sorts bakterie, utan mot ett stort antal hot och risker som valpen utsätts för. Till det försvaret hör till exempel huden som är ett effektivt skydd mot många infektiösa organismer och mot ämnen som skulle vara skadliga om de kom i kontakt med djupare liggande vävnad.

Till det icke–specifika försvaret hör, precis som på vuxna hundar, slemmet som täcker slemhinnorna i andningsvägar och magtarmkanal. I slemmet fastnar små partiklar som kan transporteras ut igen eller tas om hand på annat sätt. Transporten av farligt material sker genom att små tunna hårstrån, så kallade cilier, rör sig och på så vis för upp materialet mot mun– och näshålan. Materialet kan sedan sväljas ner eller nysas ut. Blinkreflexen är ett skydd som hindrar föremål att skada ögat.

Till den icke–specifika immuniteten hör även kroppens möjlighet att kemiskt påverka de skadliga ämnena. Även hos valpen kan saltsyran i magsäcken och det sura slemmet i vagina döda många bakterier. Tårvätska, saliv och vätska i näshålan innehåller ämnen som kan ta hand om både virus och bakterier.

Ett främmande ämne som lyckas ta sig förbi kroppens yttre försvarslinje, till exempel hud– eller slemhinneskyddet, kan hamna i en kroppsvävnad specialiserad på att producera substanser som skyddar kroppen. Via lymfan och/eller blodet hamnar det främmande ämnet i en lymfkörtel, i mjälten eller benmärgen. Det främmande ämnet kommer då att klumpas ihop till stora proteinmolekyler och kallas för antigen. Antigenet kan vara ett virus, en bakterie eller ett kemiskt ämne. Ett kemiskt ämne är ett ämne som är uppbyggt av stora molekyler och om det finns i tillräckligt stor mängd under tillräckligt lång tid kan de stimulera till antikroppsbildning. Antikroppsbildningen sker effektivare och bättre hos vuxna hundar än hos valpar, som således är mer mottagliga för att bli sjuka.
 Kroppen bildar en klon av celler, så kallade plasmaceller, som var och en är kapabel att bilda en substans som kan neutralisera antigenen. Substansen kallas antikropp. Antikropparna produceras i stor skala och kan binda sig till ett specifikt antigen och inaktivera det. Om antigenet är en del av en bakterievägg kan antikroppen binda sig till just detta antigen någonstans på bakterieytan. I och med det kommer bakterien inte längre att fungera normalt. Den kommer lättare att tas om hand och dödas och tas om hand av andra celler som deltar i kroppens försvar.

Alla celler som kan utveckla sig till plasmaceller vid en infektion gör inte det, utan en del blir istället som så kallade minnesceller. De kan snabbt aktiveras om samma antigen uppträder igen. Minnescellerna kan leva i flera år, till skillnad från andra celler inom immunförsvaret som normalt bara lever några timmar.

Vid vaccination utnyttjar man kroppens förmåga att bilda just så kallade minnesceller. Vaccinet innehåller en liten mängd av smittämnet, tillräckligt liten för att inte göra hunden sjuk, men samtidigt tillräckligt stor för att stimulera igång kroppens egen produktion av plasmaceller och minnesceller. Om hunden sedan möter smittan i verkliga livet och inte bara vid en vaccination, är kroppen redo att snabbt börja producera antikroppar och på så vis oskadliggöra smittämnet.

Ylva Trygger
Veterinär

 

 

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

*

Följande HTML-taggar och attribut är tillåtna: <a href="" title=""> <abbr title=""> <acronym title=""> <b> <blockquote cite=""> <cite> <code> <del datetime=""> <em> <i> <q cite=""> <strike> <strong>