Klor

Publicerad 2016-09-04

Till den allmänna skötseln av din hund hör att du ska klippa hundens klor. Det är viktigt för att hunden ska kunna gå bra och det minskar risken för olika skador. Klorna växer kontinuerligt och måste antingen slitas ner eller regelbundet klippas ner. När du klipper klor bör klotången hållas så att den inte skär från sidorna utan längs den längre diametern när klon ses i genomskärning. Hundar som har en tunnare klokapsel kan tycka att det känns obehagligt när pulpan kläms ihop från sidorna, framför allt om skären är slöa. När klokapselspetsen klippts av går det att snygga till kanterna så att klons främre del blir lätt avrundad. Om hunden har pigmenterade klokapslar bör klon klippas en liten bit i taget. Efter varje snitt studerar du snittytan. Snittytan blir ljusare när pulpan börjar närma sig och när snittytan ljusnar ökar risken för att nästa snitt resulterar i en blödning. Klipp hellre lite och oftare så slipper du klippa i pulpan. Det är obehagligt för hunden när det börjar blöda från pulpan, men det är inte farligt.

Det finns flera risker med förväxta klor. Långa klor kan fastna i sprickor i marken eller mellan stenar och brytas av. Ibland räcker det med att klon kapas ovanför brottstället. Klokapseln kan brytas och om brottet sker högre upp kan även klobenet brytas. Klokapseln kan fläkas av så att klobenet blottas helt. Det är mycket smärtsamt och det tar flera veckor innan pulpan har täckts av en ny tunn hinna av horn och det kan ta närmare två månader innan klon är helt utvuxen. Om hunden går en längre tid med en bruten klo uppkommer en infektion som försvårar behandlingen och i sällsynta fall kan infektionen sprida sig till skelettet.

En kloskada är smärtsam och veterinären behöver ofta ge hunden lugnande för att korrekt kunna bedömma skadan. Om veterinären måste avlägsna skadade klokapslar sker det normalt under sedering, det vill säga att hunden har fått lugnande medel och det är sällan hunden sövs helt. Klorna kan bli så långa att de växer runt och trycker på trampdynan eller växer in i huden eller trampdynan. För långa klor kan göra att klokapseln trycks upp mot klobenet vid varje steg och hunden börjar halta. Den alltför långa klon kan även vikas åt sidan så att tån vrids vid varje steg. Om det pågår en längre tid är det inte säkert att en kloklippning återställer tåns normala läge.

Klobenet växer inte. Den yttre ljusare delen av pulpan kan växa och bli längre om inte klorna klipps regelbundet. När pulpan blir längre ökar risken för att det ska blöda vid kloklippning. Pulpan bör inte brännas för att kortas. Det kan orsaka komplikationer en lång tid framöver. Hunden kan få felväxande klor och/eller klor som spricker eller faller av. Kloklippning bör istället ske ofta och så nära pulpan som möjligt. Pulpans yttre del (den mellan kloben och klokapsel) kan då dra sig tillbaka.

Paronychia betyder en inflammation som involverar klofalsen, det vill säga en ospecifik inflammation belägen i mjukdelsvävnaden som omger klon. Inflammationen uppträder vanligen i ett flertal klor på flera av tassarna och kan orsakas av svamp-, bakterie- eller i sällsynta fall parasitinfektioner. Det finns även sjukdomar som involverar immunsystemet, till exempel pemphigus vulgaris, systemic lupus erythematosus (SLE) och vasculit och andra sjukdomar som till exempel hypothyreos, hyperadrenocortisism eller diabetes mellitus som kan göra att hunden får inflammationer i klofalsen och tappar klorna. Om en hund ofta tappar klor eller får återkommande inflammationer är viktigt att veterinären kontrollerar att det inte finns en bakomliggande sjukdom. Vid onychomadesis släpper klokapseln helt från pulpan. Syndromet har vanligtvis en symmetrisk utbredning och ett flertal klor på flera tassar drabbas under en kort tidsperiod. Klorna återbildas i regel med ett helt normalt utseende, men hos vissa individer återkommer problemet med klolossning.

Hos individer med återkommande onychomadesis kan trauma, paronychia eller autoimmun sjukdom misstänkas vara en bakomliggande grundorsak. Idiopatisk onychomadesis är en form av klolossning där det inte går att fastställa orsaken till klolossningen och det finns beskrivet hos flera raser raser. Många av de beskrivna fallen tycks ha ett flertal olika klorelaterade problem, bland annat frekventa sekundära infektioner. Däremot har analys av klovävnad från drabbade hundar visat att individer med mjukare hornmaterial i klon inte har någon ökad risk för att utveckla klolossning. Onychorrhexis är ett symtom som kännetecknas av sköra, spröda och torra klor som spontant kan splittras. Onychorrhexis förekommer framför allt vid kroniska infektionstillstånd i klovävnaden. Det kan även ses som nedbrytande förändringar hos äldre hundar eller hos individer med näringsbrist. Symtomen uppträder symmetriskt och ses på alla klor, inklusive sporrarna.

Tumörer i kloområdet ses hos äldre hundar och är en vanlig orsak till asymmetriska klokapselskador. Det finns flera olika tumörtyper som angriper klorna på hundarna. Tumörer i klovävnaden uppträder oftast på enstaka tår. Hunden blir först halt och kan skada en klokapsel och sedan blir omgivande mjukdelsvävnad inflammerad och svullen. Symtomen kan lätt misstolkas för ett vanligt infekterat klokapselbrott. Om en äldre hund drabbas av upprepade klokapselskador eller får svullna, inflammerade tår så bör veterinären röntga hundens tass för att utesluta tumör.

Ylva Trygger
Veterinär

 

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

*

Följande HTML-taggar och attribut är tillåtna: <a href="" title=""> <abbr title=""> <acronym title=""> <b> <blockquote cite=""> <cite> <code> <del datetime=""> <em> <i> <q cite=""> <strike> <strong>