Lunginflammation

Publicerad 2013-04-24

Den här artikeln skall handla om lungorna och lunginflammation, det vill säga pneumoni. Kroppen har flera sätt att förhindra att bakterier får tillträde till lungorna och börjar föröka sig. Det sker en filtrering av den inandade luften i näshålans vindlingar och det finns ett effektivt system med rörliga flimmerhår i luftvägarna som ständigt får bakterier och andra partiklar att röra sig i riktning mot svalget. Partiklarna fastnar i ett tunt lager av slem som rör sig mot svalget med en hastighet av upp till en centimeter i minuten. Nys– och hostreflexen har också betydelse för kroppens smittskydd.

Trots kroppens skydd kan bakterier få fäste och växa till i lungorna. Kroppens försvarsmekanismer kan överlistas eller inaktiveras. Flera bakteriearter och virus kan på olika sätt få flimmerhåren att fungera sämre eller inte alls. Slemmets konsistens och mängd kan förändras. Om en mindre mängd slem kan transporteras upp gynnar det mikroorganismerna (bakterier, svamp, virus).

Det är inte bara mikroorganismer som kan orsaka pneumoni, utan även parasiter, inandade större partiklar och allergi. Infektion är dock den vanligaste orsaken till pneumoni och orsakas oftast av virus eller bakterier. Bakterierna är sällan den primära orsaken till pneumonin, utan bakterierna kommer oftast sekundärt efter en virusinfektion eller annan skada i lungvävnaden. Virusinfektionen hindrar luftvägarnas försvarsmekanismer så att bakterier lättare kan få fäste.

Det finns inga typiska symtom som enbart förekommer vid pneumoni. Diagnosen kan vara svår att ställa och många gånger behövs en röntgenundersökning. Den ökade slembildningen orsakar hosta. Oftast är hostan inte så kraftig, men man kan höra att hunden hostar upp slem. Andhämtningen förändras och hunden får en snabbare och tyngre andning. Feber är vanligt och den kan vara hög. Trötthet och nedsatt aptit förekommer. Ibland får hunden samtidigt en varig inflammation i näshålan och då ser man varblandat slem som rinner från nosöppningarna.

Onormala lungljud (andningsljud) kan många gånger höras. Veterinären lyssnar (auskulterar) både hjärta och lungor. Många hjärtfel ger symtom från lungorna. De lungljud som hörs vid varje andetag kan vara svåra att beskriva och ofta svåra att bedöma. Man måste skilja på ljud som kommer från de övre luftvägarna (till exempel näshålan eller ett trångt svalg) från lungljud. Flera olika sjukdomar i lungorna kan orsaka liknande lungljud. Lungljuden kan till exempel beskrivas som knäppande, rosslande, visslande eller ökade.

Röntgen används för att ställa diagnos. Förändringar i lungvävnaden utvecklas successivt och kan inte ses förrän efter några dagar. Röntgenförändringar som ses vid en pneumoni kan till exempel vara en förtätning av lungvävnaden och förtjockade väggar på de mindre luftrören. Blodprov visar i regel en förhöjning av det totala antalet vita blodkroppar och en ökning av de neutrofila cellerna. De neutrofila vita blodkropparna har med infektionsförsvaret att göra. Man kan även skölja luftstrupe och bronker med en svag saltlösning och därefter göra en bakterieodling på vätskan. Sköljningen och odlingen är viktig när veterinären ska utvärdera den insatta behandlingen och framför allt är den viktig om man eventuellt måste byta antibiotika.

Vid kraftig pneumoni kommer lungvävnad att skadas så svårt att det vid läkningen uppstår ärrbildning med bindväv. Lungvävnaden blir på grund av ärrbildningen inte lika elastisk som tidigare. Lungblåsorna kan förstöras och det gör att lungfunktionen efter läkning inte alltid blir fullt återställd. Hunden kan få sämre kondition och andas häftigare vid motion än tidigare.

Vid en bakterieorsakad pneumoni sätter man in antibiotika om hunden är dålig. Om man misstänker att det är ett virus som orsakar den uppkomna pneumonin kan man ibland sätta in antibiotika eftersom bakterier sekundärt kan infektera lungvävnaden. Det gör man först om hunden är extra känslig, till exempel en mycket ung eller gammal hund eller en hund som har andra sjukdomar. Helst vill man att hunden själv ska klara av infektionen utan antibiotikabehandling.

Det finns många olika antibiotika att välja mellan och valet av medicin beror på hundens symtom och den enskilda veterinärens erfarenhet. Många gånger försöker man göra en sköljning och en odling för att man ska ta reda på vilken antibiotika som passar bäst. Om hunden är mycket sjuk kan flera olika antibiotika kombineras. Hundens tillstånd bör förbättras inom några dagar, annars kan man behöva byta medicin. Vid byte bör man alltid göra en odling och en resistensbedömning (vilken antibiotika som biter på den aktuella bakterien). Om hunden visar en tydlig förbättring måste man fortsätta antibiotikabehandlingen minst en till två veckor till. Vanliga behandlingstider för pneumonier är tre till sex veckor.

Oftast kontrollerar man effekten av behandlingen efter några dagar. Temperaturen bör ha gått ner, hostan ska ha minskat och allmäntillståndet förbättrats. Nya röntgenbilder kan behöva tas, både under behandlingens gång och efter avslutad behandling. På det sättet kan man kontrollera om hunden har kvarvarande lungförändringar och infektionshärdar som kan få lunginflammationen att blossa upp igen.

Veterinär
Ylva Trygger

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

*

Följande HTML-taggar och attribut är tillåtna: <a href="" title=""> <abbr title=""> <acronym title=""> <b> <blockquote cite=""> <cite> <code> <del datetime=""> <em> <i> <q cite=""> <strike> <strong>