Magsäcksomvridning

Publicerad 2011-12-15

Denna gång tänkte jag att artikeln skulle handla om magomvridning. Magomvridning drabbar framför allt större djupbröstade hundraser (grand danois, schäfer, irländsk setter osv), men kan även drabba små hundar (en dvärgpinscher är det minsta jag hört talas om). Magomvridning leder till stora cirkulationsstörningar och på mindre än en halvtimme är tillståndet livshotande.

Dels talar man om magdilatation (vilket innebär en kraftig utvidgning av magsäcken) och dels om magomvridning. Magomvridning innebär att magen snurrar runt så att blodcirkulationen i magsäcksväggen påverkas. Det blir stopp både i inloppet och utloppet från magsäcken. Magdilatation förekommer utan magomvridning, men är ofta ett förstadie till en magomvridning.

Det är inte fullständigt känt varför magomvridning uppkommer. Vissa faktorer ökar risken, som till exempel ett för stort foderintag, om hunden äter något olämpligt, en sjukdom i pylorus (nedre magmunnen) eller något annat som gör att magsäcken inte tömmer sig på ett normalt sätt. Hunden härstammar från vargen och vargen har inte tillgång till mat varje dag. Vargen och hundens magsäck sitter inte fast på samma sätt som människans utan kan vidgas bakåt vid en stor måltid.

Det sker oftast en dilatation (utvidgning) av magsäcken före omvridningen. Dilatationen beror på gas som svalts ner eller gasbildning efter att hunden ätit. Gasen kan sedan inte komma upp eftersom öppningen till matstrupen täpps till. När omvridningen börjat blir det svårare för något att passera ut från magsäcken, både upp genom matstrupen eller vidare ner i tarmen. Gasen blir fångad i magsäcken och trycket ökar ju mer magsäcken vrids.

Magsäcksomvridningen sker medsols, det vill säga medurs. Den börjar med att magsäckens nedre del (pylorus) vrider sig fram mot främre magmunnen. Det orsakar en 90–gradig omvridning. Resultatet blir att övre magmunnen förflyttas från höger till vänster sida och att den nedre delen av matstrupen blir vriden och tillstängd. Magsäcken kan sedan vridas vidare så att den till sist vridit sig mellan 180-360 grader.

Symtomen kan variera från lättare oro till att hunden är mycket orolig, saliverar och försöker kräkas utan att få upp annat än skum. Främre delen av buken är utspänd och på grund av trycket mot brösthålan får hunden andningssvårigheter. Hunden andas med korta, snabba andetag. Symtomen tillsammans med den utspända buken ger misstanke om magomvridning. Slemhinnorna är bleka, hjärtat slår snabbt och hundens allmäntillstånd blir snabbt påverkat.

Behandlingen går ut på att snabbt minska trycket i magsäcken, förbättra blodcirkulationen och åtgärda omvridningen. Man måste även förhindra att tillståndet återkommer. Behandlingen varierar mellan olika kliniker, men i stora drag är det samma behandling. Först försöker veterinären tömma magsäcken på gas med hjälp av en grov kanyl (en troakar) eller flera kanyler som sticks in genom bukväggen direkt i magsäcken. När gasen är urtömd och trycket minskat roterar magsäcken ofta tillbaka av sig själv. Veterinären försöker sedan få ner en magsond för att få ut den sista gasen och det innehåll som finns i magsäcken. Om man får ner sonden i magsäcken tömmer man magsäcken så mycket som möjligt och spolar magsäcken med vatten. Skada kan uppkomma om tuben tvingas ner trots ett stort motstånd.

Om man inte får ner en sond och inte får ut innehållet i magen måste hunden opereras akut. Det är en mycket riskabel operation eftersom hundens cirkulation är kraftigt påverkad och det är inte ovanligt att hunden inte klarar (överlever) en narkos.

Hunden får intravenöst dropp och kan behöva medicineras med kortison och antibiotika om det är risk för att den hamnar i en cirkulatorisk chock. Hunden får ofta arrytmier i samband med magomvridning, det vill säga att hjärtat slår orytmiskt. Om hunden har kraftiga arrytmier sätter man in hjärtmediciner.

Det är inte ovanligt att hunden dör vid en magomvridning. Största risken är i det akuta stadiet om hunden till exempel drabbats av chock, vävnadsnekros (nekros betyder död) och hjärtskada. Risken för komplikationer den närmaste tiden efter det akuta stadiet är också stor. Exempel på komplikationer är att hjärtat drabbas av arrytmier, hunden får en infektion i bukspottkörteln, allvarlig koagulationsrubbning eller drabbas av peritonit (bukhinneinflammation) på grund av att magsäcksväggen skadats så kraftigt att det läcker ut magsäcksinnehåll till bukhålan.

Det är mycket vanligt med återfall. Det krävs åtgärder för att magsäcken inte ska förändra läge igen. Det finns en operation som kallas gastropexi. Om man får magsäcken att rotera tillbaka genom att tömma ur gas och maginnehåll får hunden vila och återhämta sig 2–3 dagar innan man opererar den. Operationen innebär att magsäcken sys fast i bukväggen och det gör att magsäcken inte kan rotera igen.

För att minska risken för magomvridning ska hunden utfodras med små portioner och ofta. Utfodring bör inte ske 40-60 minuter före och efter motion. Hunden bör inte heller dricka för mycket vatten tätt inpå motion.

Ylva Trygger
Veterinär

 

Matskålar som gör att din hund äter långsammare.

En kommentar till Magsäcksomvridning

  1. asfop9w6bua skriver:

    [url=http://arimidex.us.com/]arimidex[/url] [url=http://bentyl.us.com/]Bentyl[/url] [url=http://adalat.us.com/]Adalat Without Prescription[/url]

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

*

Följande HTML-taggar och attribut är tillåtna: <a href="" title=""> <abbr title=""> <acronym title=""> <b> <blockquote cite=""> <cite> <code> <del datetime=""> <em> <i> <q cite=""> <strike> <strong>