Rabies

Publicerad 2012-04-22

Våren och ljuset är här och sommaren står för dörren. Många kommer ta med sig sin hund på semestern och därför tänkte jag att artikeln skulle handla om rabies. Från 1 januari 2012 har vi i Sverige fått nya införselregler och det har blivit lättare att resa med sin hund. Det innebär dock inte att riskerna för till exempel rabiessmitta har minskat.

Rabies förekommer i stora delar av världen. De flesta fallen förekommer i Indien, Kina och Afrika. Idag är stora delar av Europa rabiesfritt men smittan förekommer i Östeuropa. Människor smittas framför allt inne i samhällen genom bett av smittade ovaccinerade gatuhundar. Hundar med så kallad furiös rabies kan springa långt och sprida sjukdomen till nya områden. Skunk, räv, polarräv, tvättbjörn, mårdhundar och fladdermöss är exempel på djur som sprider rabiessmitta. I Europa har mårdhundar bidragit till sjukdomens spridning och vid eventuell smittspridning till Sverige är mårdhunden och räven de största riskdjuren.

Rabies är en virusorsakad sjukdom som kan angripa alla varmblodiga djur, inklusive människan. Sjukdomen smittar främst via bett då virus utsöndras i saliven. Den orsakar en encefalit (hjärninflammation) som när symtom väl uppträder leder till praktiskt taget hundraprocentig mortalitet (dödlighet).

Rabiesviruset är relativt känsligt och inaktiveras snabbt utanför värddjuret. Smittämnet inaktiveras lätt av fettlösliga ämnen (såpa, eter, kloroform, aceton), etanol, jodpreparat och ultraviolett ljus.

Inkubationstiden är vanligen 4-8 veckor, men kan vara så kort som 10 dagar eller så lång som sex månader eller längre. Den varierar för olika djurslag och påverkas av faktorer som virusstam, virusmängd och bettplats. Generellt gäller att ju närmare huvudet desto kortare inkubationstid. När symtomen debuterar avlider djuret oftast inom 10 dagar. Den kliniska bilden varierar mellan djurslagen, men beteendestörningar är det främsta symtomet.

Virus hamnar ofta i muskelvävnad i samband med bitskada. Viruset förökar sig i vävnaden (ej i nerverna) vid platsen för bettet. Efter dagar, veckor eller månader sprids viruset till det centrala nervsystemet (CNS) via nervbanorna. Från CNS fortsätter virusspridningen längs nervbanorna till bland annat spottkörtlarna. De största mängderna virus hittas i nervvävnad, spottkörtlar, saliv och hjärn-ryggmärgsvätskan.

Under det så kallade prodromalstadiet som varar två till tre dagar, men som ofta förbises hos hund, sker en plötslig förändring av hundens temperament. Hundar som normalt är vänliga mot människor blir plötsligt bitska och osäkra, medan skygga hundar kan bli tillgivna. Prodromalstadiet följs antingen av furiös eller paralytisk form av rabies. Båda stadierna kan även uppträda omväxlande hos samma individ. Båda formerna leder till döden inom 3-7 dagar.

I den furiösa formen blir hunden rastlös, ligger eller sitter sällan ner och om den

stängs inne förflyttar den sig rastlöst. Pupillerna är vidgade, blinkreflexen försvinner, hunden uppträder mycket försiktigt, har en aggressiv blick och biter på inbillade föremål. En förändring inträder i röstläget som ofta karaktäriseras av ett hest ylande. Under vissa perioder verkar hunden få abnorm styrka och okänslighet för smärta. Om hunden inte hålls infångad eller bunden kan den springa långa sträckor och anfalla allt som kommer i dess väg. Aptiten blir onormal och hunden kan till exempel äta stenar och stickor. Det furiösa stadiet avtar efter en till fyra dagar och ersätts av förlamning.

Vid paralytisk rabies förblir hunden tyst, är inte lättretad och biter endast när den provoceras. Hunden blir slö och gömmer sig ofta. Bakbensförlamning förekommer och ett karaktäristiskt sent tecken är käkförlamning. I detta stadium blir tungan paralyserad, hänger utanför munnen och saliven droppar. Hunden är oförmögen att äta och dricka vatten. Till skillnad från rabies hos människa är hydrofobi/vattuskräck ett sällsynt symtom hos hundar och andra djur. Förlamningarna tilltar under sjukdomsperioden och döden inträder efter några dagar, vanligen genom en förlamning av andningsmuskulaturen.

För att ställa diagnos på djur måste djuret avlivas och hjärnmaterial undersökas. Blodprov för att mäta antikroppar (serologi) kan inte användas vid sjukdomsmisstanke eftersom antikroppar utvecklas mycket sent i sjukdomsförloppet eller inte alls. Serologi används däremot för att kontrollera antikroppssvaret efter vaccinering.

Om en hund smittas och dör i rabies genomgår människorna runt hunden en individuell smittbedömning. Kontakterna delas in i tre kategorier. Kategori III är de som blivit bitna av hunden och de får efterexponeringsbehandling med vaccin och immunoglobulin. Kategori II är de som haft närkontakt med hunden och har hud som inte är intakt, det vill säga sår eller skador i huden. Även de får efterexponeringsvaccinering. Kategori I är de som bara träffat hunden och de behöver ingen behandling.

Rabies ingår i epizootilagen och det innebär att alla veterinärer är skyldiga att anmäla misstanke om sjukdomen till Jordbruksverket och länsveterinär. Utöver anmälningsplikten belägger lagen veterinären med både undersökningsplikt och skyldighet att medverka till att motverka smittspridning.

Ylva Trygger
Veterinär

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

*

Följande HTML-taggar och attribut är tillåtna: <a href="" title=""> <abbr title=""> <acronym title=""> <b> <blockquote cite=""> <cite> <code> <del datetime=""> <em> <i> <q cite=""> <strike> <strong>