Tandköttsinflammation

Publicerat 2014-07-30

Tänderna och munhålan ska regelbundet undersökas och behandlas för att undvika att större skador uppkommer och att hunden drabbas av allvarliga smärtsamma problem. De ökade kunskaperna hos djurägarna och veterinärerna om betydelsen
 av tand– och munhygien har gjort att många skador och mycket lidande numer helt undviks. Djurägarens medverkan för att hålla tänderna och tandköttet friskt är mycket betydelsefull. Det är ofta svårt att bedöma hur mycket en hund lider av en sjukdom eller skada, men tandsten i ett långt framskridet stadie orsakar hunden både lidande och smärta och symtom från munnen ses tyvärr oftast inte förrän tandstenen blivit kraftig.

Tandstenens första stadie är en bildning som kallas plack. Det är en mjuk, vit eller gulvit beläggning på tänderna som består av bakterier, matrester och döda celler. Om placken får kvarstå kommer beläggningen med tiden förkalkas och bli hård och brun. Tandsten har då utvecklats och en inflammation i tandköttsfåran ses som gör tandköttet närmast tanden rödare. Den röda färgen på tandköttet närmast tanden kan man ofta upptäcka redan innan det bildats tandstenen.

Inflammationen i tandköttsfåran kan sprida sig till omgivande tandkött och tillståndet kallas gingivit eller tandköttsinflammation. Om inflammationen fortskrider kan tandens upphängningsanordning påverkas och tanden kommer då att fästa sämre till käkbenet. Det krävs intensiva åtgärder om tanden ska räddas. Tandköttsfåran kommer att utvecklas till en tandköttsficka som sakta blir djupare. Risken är stor att parodontiten blir så svår att tanden ramlar ut eller behöver dras ut.

Alla tänder kan angripas av plack och tandsten. Vissa tänder är mer utsatta än andra. Tändernas utsidor är mer utsatta och tänderna i överkäken har oftast mer tandsten än underkäkens tänder. C1:orna (huggtänderna) och P4:orna (de stora kindtänderna) i överkäken är utsatta tänder, men det är individuellt och hos vissa hundar kan det vara framtänderna som drabbas mest. Anledningen till att tändernas utsidor är mer utsatta för tandsten än insidorna är att salivkörtlarna i överkäken mynnar på utsidan av tänderna. Salterna i saliven gör att placken förkalkas till tandsten. Det viktigaste är att vara uppmärksam på tandfickor. Tandfickor kan uppkomma på alla tänder och tänderna behöver inte vara speciellt angripna av tandsten innan en tandficka kan hittas. De tänder som är extra viktiga att kontrollera är de bakre kindtänderna, framför allt i överkäken. Där kan djupa fickor förekomma som kan vara svåra att upptäcka utan instrument. Långt inne i munnen är det svårare att hitta skador på tandköttet och det gör att tänderna kräver särskild kontroll.

En mycket lugn och snäll hund med lite tandsten på lättåtkomliga ställen kan skrapas med tandstensskrapa och det går att få ett hyfsat resultat utan lugnande medel. Det förutsätter dock att man inte behöver komma åt längst in i munnen och att tandköttsfickor inte har uppkommit. Det kan se bra ut efteråt att bara skrapa lite på tandytan, men risken finns att det är tandsten kvar i tandköttsfåran och det är den som sedan skadar tanden och dess upphängningsanordning. Tandstensborttagning bör överlåtas till djurkliniken för att resultatet ska bli riktigt bra. Hunden sövs oftast helt och hela munnen och alla tandköttsfårorna kan rengöras och tandköttsfickorna kontrolleras. Rutinerna varierar mellan olika veterinärer.

Uppkomst av tandsten har mycket med det genetiska arvet att göra. Arvet påverkar framför allt salivens sammansättning, vilket i sin tur inverkar på uppkomsten av tandsten. Vissa hundar har mycket lätt att få tandsten och det finns de som redan före ett års ålder har tandsten. Förutom arvet har kosten och skötseln stor betydelse. Hundar som får sina tänder borstade regelbundet några gånger i veckan har finare tänder och mindre tandköttsproblem än hundar som inte får sina tänder borstade. Tandborstning tre gånger i veckan räcker för att hålla tandköttet i god kondition. Om tandköttsinflammation redan uppkommit rekommenderas daglig tandborstning för att inflammationen ska gå tillbaka. Det bästa är att använda en mjuk borste och på små hundar kan man använda till exempel en barntandborste. Det finns speciella tandborstar som träs på ett finger och på små hundar kan en torr bomullspinne (tops) användas. Bomullen har en slipande effekt.

Det kan vara svårt att börja med tandborstning på en vuxen hund som inte va
rit med om det tidigare. Djurägaren får sakta vänja hunden vid att man håller på i munhålan. I början kan man rengöra en eller två framtänder med en kompress eller bomull lindad runt ett finger och sedan pröva med tandborsten.

Hunden ska helst äta foder som vid tuggning rengör tänderna. Fodret bör ha en sådan konsistens att en lätt slipning av emaljen sker när fodret tuggas. De foder som oftast ges har inte den effekten. Fodret kan till exempel vara så hårt och sprött att det spricker när hunden tuggar på det. Hårt och sprött foder kommer inte heller att ha någon rengörande effekt på tandytorna, även om det fodret är bättre än mjukt foder. Mjuk mat fastnar mellan tänderna och blir en bra näring för bakteriefloran i munnen.

Ylva Trygger
Veterinär

Läs mer om hundens tänder.
Läs mer om mun- och tandproblem.

Utrustning för att sköta om tänderna kan du hitta här.

Tugg speciellt utformat för tandrengöring.

Vanligt tugg.

 

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

*

Följande HTML-taggar och attribut är tillåtna: <a href="" title=""> <abbr title=""> <acronym title=""> <b> <blockquote cite=""> <cite> <code> <del datetime=""> <em> <i> <q cite=""> <strike> <strong>